15:27 umeå
Nu har några dagar spenderats hos far i umeå.
Det har gått förvånatsvärd bra med fars katter och Daisy.
Bilder kommer väll upp när jag kommer hem.
Här har ni iallafall en gamal bild på mig. Med Dea (prinsessan) och donkan.
daisy på äventyr
Godmorgon. Nu sitter vi här på ett gammalt hedligt 56k uppringnings modem.
Så blir inga bilder.
Daisy är dock ute på lite äventyr.. Hon är ute utan sele och går runt. Men håller sig i närheten.
Fotade massor på henne igår.. Så lägger upp när jag kommer hem.
Hon såg verkligen ut att trivas. Igår kväll började det åska och ösregna.. Mors katt kom in illakvickt.
Men gissa vem som inte är rädd för vatten och va nyfiken. ;)
Daisy hon gick ut i regnet hon... Min katt är lite speciell ^^
Sen är det nu mors katt som fräser till daisy medans daisy bara är nyfiken på henne.
Så här i helgen har det varit gatufesten och badpremiär.
Gatufesten gjords i nyktern tillstånd. Känner fortfarande inget behov av att dricka.
Sen början av förra sommaren har jag druckigt 7 gånger. Vilket skiljer mig från bra många.
Men det va bra med roligt ändå. Träffa lite folk sen förr och lite nytt folk.
Ska börja förbereda mig för färd upp mot Umeå lite senare idag. Men ska se om jag och Mor ska åka på ikea lite först nu snart.
*veven*
Så blir inga bilder.
Daisy är dock ute på lite äventyr.. Hon är ute utan sele och går runt. Men håller sig i närheten.
Fotade massor på henne igår.. Så lägger upp när jag kommer hem.
Hon såg verkligen ut att trivas. Igår kväll började det åska och ösregna.. Mors katt kom in illakvickt.
Men gissa vem som inte är rädd för vatten och va nyfiken. ;)
Daisy hon gick ut i regnet hon... Min katt är lite speciell ^^
Sen är det nu mors katt som fräser till daisy medans daisy bara är nyfiken på henne.
Så här i helgen har det varit gatufesten och badpremiär.
Gatufesten gjords i nyktern tillstånd. Känner fortfarande inget behov av att dricka.
Sen början av förra sommaren har jag druckigt 7 gånger. Vilket skiljer mig från bra många.
Men det va bra med roligt ändå. Träffa lite folk sen förr och lite nytt folk.
Ska börja förbereda mig för färd upp mot Umeå lite senare idag. Men ska se om jag och Mor ska åka på ikea lite först nu snart.
*veven*
Semestern börjar imorn.
Nu sitter jag här.. Sen torsdags kväll.. Skjuter upp packningen.
Imorn jobbar jaga bara halvdag.. Sen åker jag iväg på semester.
Får se va jag ska göra bara..
Åker norröver. sundsvall/umeå. Får se hur jag fördelar dagarna o tiden
och vad jag gör..
Ska ladda min kamera och ta med. Hoppas jag använder den.
Imorn jobbar jaga bara halvdag.. Sen åker jag iväg på semester.
Får se va jag ska göra bara..
Åker norröver. sundsvall/umeå. Får se hur jag fördelar dagarna o tiden
och vad jag gör..
Ska ladda min kamera och ta med. Hoppas jag använder den.
Ta hand om er folket.
Nu borde jag ta tag i packningen.
Grubblingar/funderingar
Detta är bara lite funderingar jag grubblar på... Kan nog uppfattas som att jag vill ha lite uppmärksamhet och sånt.. Men så är det inte..
Jag skriver bara av mig.. Så ni kanske inte ser nå samhanang i det jag skriver eller inte får ihop något.
Så ingen snyftar grej att jag tycker ni ska tycka synd om mig eller nått åt det hållet.
När vart jag den tråkiga killen?
Och varför? har det med att göra att jag är en lugn människa? Att jag inte är nå vild och impulsiv? Eller vad är det?
Det är inte första gången jag ligger och grubblar på detta. Detta är en funderingar jag grubblat över flera gånger under kanske dom senaste 10 åren.
Ofta får jag känslan att det är bara jag som sitter hemma och har tråkigt. Medans alla är ute, umgås, har skoj, får massa upplevelser och verkligen lever.
Det är ju någonting med mig som gör att det...
Jag kan inte säga att jag har några problem att skaffa vänner.
Men varför blir det så att jag aldrig gör något med mina vänner?
Handlar det något om det första taget när man lär känna någon annan. Att man kanske surrar med varandra och planerar att göra något lite tomt i luften.. Men som sen inte blir av..
Som jag känner det just nu och har känt sedan jag bodde i Fränsta och umgicks med mina barndomsvänner är att
jag är lite utanför.
Även fast jag som då i Fränsta var vän med "innegänget" så var jag aldrig med när det hände något eller något planerades att göra. Och så känner jag fortfarande nu när jag 10 år senare bor i Falun.
Att vänner väldigt sällan hör av sig om det är något på gång och dom ska göra nått.
Oavsett om det va lan/badning/filmkväll när man va liten till nu när folk ska festa/festival/resa.
dock sitter jag inte här nu och skyller på mina vänner.
För jag vet att jag inte är så duktig på att höra av mig eller försöka planera in något.
Är det för att jag är tråkig ? Eller att jag inte tillför något positivt?
Insett att det är något med mig och något jag gör som har satt mig i denna position.
För det har alltid varit såhär för mig.
Undra om det har något att göra att jag har svårt att bara slappna av bland folk.
Att jag inte bara kan släppa kontrollen och bara vara.
Varför ska jag alltid haft den här rädslan att göra bort mig?
Så min fråga till mig själv är. När ska jag börja leva på riktigt?
Jag skriver bara av mig.. Så ni kanske inte ser nå samhanang i det jag skriver eller inte får ihop något.
Så ingen snyftar grej att jag tycker ni ska tycka synd om mig eller nått åt det hållet.
När vart jag den tråkiga killen?
Och varför? har det med att göra att jag är en lugn människa? Att jag inte är nå vild och impulsiv? Eller vad är det?
Det är inte första gången jag ligger och grubblar på detta. Detta är en funderingar jag grubblat över flera gånger under kanske dom senaste 10 åren.
Ofta får jag känslan att det är bara jag som sitter hemma och har tråkigt. Medans alla är ute, umgås, har skoj, får massa upplevelser och verkligen lever.
Det är ju någonting med mig som gör att det...
Jag kan inte säga att jag har några problem att skaffa vänner.
Men varför blir det så att jag aldrig gör något med mina vänner?
Handlar det något om det första taget när man lär känna någon annan. Att man kanske surrar med varandra och planerar att göra något lite tomt i luften.. Men som sen inte blir av..
Som jag känner det just nu och har känt sedan jag bodde i Fränsta och umgicks med mina barndomsvänner är att
jag är lite utanför.
Även fast jag som då i Fränsta var vän med "innegänget" så var jag aldrig med när det hände något eller något planerades att göra. Och så känner jag fortfarande nu när jag 10 år senare bor i Falun.
Att vänner väldigt sällan hör av sig om det är något på gång och dom ska göra nått.
Oavsett om det va lan/badning/filmkväll när man va liten till nu när folk ska festa/festival/resa.
dock sitter jag inte här nu och skyller på mina vänner.
För jag vet att jag inte är så duktig på att höra av mig eller försöka planera in något.
Är det för att jag är tråkig ? Eller att jag inte tillför något positivt?
Insett att det är något med mig och något jag gör som har satt mig i denna position.
För det har alltid varit såhär för mig.
Undra om det har något att göra att jag har svårt att bara slappna av bland folk.
Att jag inte bara kan släppa kontrollen och bara vara.
Varför ska jag alltid haft den här rädslan att göra bort mig?
Så min fråga till mig själv är. När ska jag börja leva på riktigt?
