Grubblingar/funderingar
Jag skriver bara av mig.. Så ni kanske inte ser nå samhanang i det jag skriver eller inte får ihop något.
Så ingen snyftar grej att jag tycker ni ska tycka synd om mig eller nått åt det hållet.
När vart jag den tråkiga killen?
Och varför? har det med att göra att jag är en lugn människa? Att jag inte är nå vild och impulsiv? Eller vad är det?
Det är inte första gången jag ligger och grubblar på detta. Detta är en funderingar jag grubblat över flera gånger under kanske dom senaste 10 åren.
Ofta får jag känslan att det är bara jag som sitter hemma och har tråkigt. Medans alla är ute, umgås, har skoj, får massa upplevelser och verkligen lever.
Det är ju någonting med mig som gör att det...
Jag kan inte säga att jag har några problem att skaffa vänner.
Men varför blir det så att jag aldrig gör något med mina vänner?
Handlar det något om det första taget när man lär känna någon annan. Att man kanske surrar med varandra och planerar att göra något lite tomt i luften.. Men som sen inte blir av..
Som jag känner det just nu och har känt sedan jag bodde i Fränsta och umgicks med mina barndomsvänner är att
jag är lite utanför.
Även fast jag som då i Fränsta var vän med "innegänget" så var jag aldrig med när det hände något eller något planerades att göra. Och så känner jag fortfarande nu när jag 10 år senare bor i Falun.
Att vänner väldigt sällan hör av sig om det är något på gång och dom ska göra nått.
Oavsett om det va lan/badning/filmkväll när man va liten till nu när folk ska festa/festival/resa.
dock sitter jag inte här nu och skyller på mina vänner.
För jag vet att jag inte är så duktig på att höra av mig eller försöka planera in något.
Är det för att jag är tråkig ? Eller att jag inte tillför något positivt?
Insett att det är något med mig och något jag gör som har satt mig i denna position.
För det har alltid varit såhär för mig.
Undra om det har något att göra att jag har svårt att bara slappna av bland folk.
Att jag inte bara kan släppa kontrollen och bara vara.
Varför ska jag alltid haft den här rädslan att göra bort mig?
Så min fråga till mig själv är. När ska jag börja leva på riktigt?
Känner precis såhär jag med. Hade jag bara skrivit av mig om det här ämnet någon gång så hade det här kunnat vara mina ord, på riktigt.
Jag är också, precis som du skriver om dig själv, dålig på att höra av mig till folk och fråga om man ska hitta på någonting. Det är högst troligt att det är en bidragande orsak då det kan verka som att man inte är intresserad av att hitta på någonting.
Jag känner nog ofta att jag inte vill störa folk då jag inte tror att dom har lust att vara med mig ändå, så jag låter dom "komma till mig" ifall dom skulle vilja.
Den ända lösningen är nog att man får ta tag i det själv helt enkelt, om man vill att det ska bli en ändring på det. Det är ju lättare sagt än gjort, och jag kan känna själv att jag går och väntar på att någonting magiskt ska ske som ska ändra på det, men det lär det inte göra.
Jag vet inte riktigt själv vad jag vill heller, jag trivs att bara sitta för mig själv och göra saker som jag gillar, men självklart är det roligt att träffa kompisar också när man väl gör det. Jag är ju en sån som tänker att det som sker är meningen, men frågan är om det är så bra i det här fallet, att bara gå och vänta på att någonting ska hända...
Vänd på steken Dennis och Henrik, hur vill ni att andra ska vara mot er? Är det inte precis så ni ska vara? :)
Henke, rösta på din gamla fotograf igen, please? (a) http://www.modellbilder.se/photosession.php?id=41245
Hej!! jag är oxå utbildad frisör :D
Så trist att detta är vad du känner och under en sådan lång tid. Frågan du bör ställa dej själv kanske är...varför skulle du göra bort dej, enligt vilka mått mätt då?? Du kan inte göra bort dej genom att vara dej själ!! Däremot den rädsla du bär på ställer nog till det en hel del och att du måste ha full kontroll..men bara du kan välja när du skall börja leva. Att vara en lugn människa utan att vara vild och impulsiv innebär inte att man inte kan vara ett trevligt umgänge. Men kanske är det så att din önskan kanske vore att vara lite mer "crazy" men inte vågar för din rädsla kliver in. Helt övertygad om att du både är trevlig och rolig, ser bra ut och har säkert en massa andra fina kvaliteér..hoppas du har människor runt dej som kan hjälpa dej att börja leva det liv du önskar och förtjänar. Att våga är första steget och då är det viktigt att du känner dej trygg och är i rätt sällskap...du verkar ju ha viljan så nu är det bara att våga. Kram och ta ett steg i taget...
Mia jag arbetar på det.. och har kommit långt från vart jag varit. Och jag arbetar för att komma längre varje dag.
Hej... jag såg dig på mötesplatsen och tänkte bara kika lite på din blogg, för jag är ingenting för dig, är ju lite större och det gillade du inte ;P jag kan känna igen mig i dina funderingar, det är väldigt lätt att hamna i den där bubblan av att ingen bryr sig eller förstår. men kommunikation är ju så viktigt och om du inte kan prata med dina polare om det här, så är det inga riktiga polare .
du är ju ingen tråkig kille bara för att du inte festar, det är nog mest så att dom som faktiskt festar vet om att du inte gör det och då kanske dom struntar i att höra av sig för dom vet att du kommer säga nej ändå? men det är ju så trist att vi människor inte bara kan komma förbi på en kaffe. det måste tydligen alltid bara HÄNDA NÅGONTING. man ska ha så jävla mycke för sig hela tiden. och om någon kommer till dig, så vet den personen att han inte kan festa och då kanske han ser det som en misslyckad kväll, vilket är helt sjukt, men ibland är ju människor så trångsynta. jag har folk som inte velat umgås med mig eftersom jag har sagt att: jag kan inte festa idag, ska upp tidigt imorgon.... då har dom helt plötsligt sagt: aha va synd, men vi hörs en annan dag... eh.. dom hade väl bara kunnatkomma förbi, så hade man kunnat tjöta lite? :) men jag har tagit upp det med mina polare, och ibland är jag inte heller bra på att höra av mig, så man får ju försöka tänka sig in i situationen, om hur man själv ger och tar emot .
kontentan av allt detta är väl att DU INTE ÄR TRÅKIG. det är bara en tråkig situation som har hänt, och du har livet i din hand, så spela alla kort och njut och kör ditt egna race.
var rädd om dig. kramar.
Sv: När det fungerar på en gång är det jätteskönt, men det är svårt att somna och sova lugnt igen efter det tyvärr;P Men jag ska inte gnälla så mkt, det är mitt eget fel som stressar och ger plats till dåliga tankar ibland innan jag ska somna. Jag har fått metoder till att slippa mardrömmar och dålig sömn, jag är bara lat ibland och låter negativiteten ta över.
Jag vet vad du pratar om här, det kommer inte så naturligt som man skulle vilja med den sociala biten. Jag fick lära mig av en raggningsexpert att man ska visualisera det värsta som kan hända i en social situation och sedan acceptera den situationen och lägga bort den. Vidare ska man visualisera hur man fullkomligt äger en social situation och hur man stormtrivs. Den positiva tanken ska vara mallen för hur man sedan ska känna och uppträda när man utsätter sig själv för hundratals sociala situationer, överallt där de uppenbarar sig. Vid kyldisken på Ica, i busskuren, på tåget, med servitrisen, på krogen etc. Det har fungerat för mig och hjälpt mig när jag jobbat i olika serviceyrken.
Jag känner precis igen mig i dina ord. Precis. Jag har alltid varit sån - den tysta, lite tillbakadragna men ändå inte ensamma typen. Hon som hänger med de "populära" i skolan men som aldrig tar för sig. Alltid funderat över varför inte JAG hänger med mina vänner ut varje helg? Varför jag inte tycker att det är roligt. För jag tycker inte det. Men ändå mår jag dåligt över just detta, varför, varför varför. Alltid den här rädslan över att säga något fel, att göra något fel. Tänk om de andra kommer tycka att jag är konstig?
Jag tror att man måste inse att det inte är något fel på en när man känner så här. Alla är vi ju olika, eller hur? Men ja... Det är svårt.
Jag är bara 19, men har känt så här under hela gymnasietiden, när mina vänner drog ut på party och jag stannade hemma med min katt och serier (haha är vi tvillingsjälar?).
Ha det bra och jag hoppas att du mår bättre idag, eftersom att detta inlägg ju var ett par år gammalt.
Kram!
