Jag vill känna mig hemma igen..

Nu är det ett bra tag sedan jag har känt mig hemma. Jag har just nu ingen plats jag kan relitera som mitt hem..
Visst jag har en lägenhet i falun och är skriven här. Men jag har ingen känsla av trygghet och att jag bara kan slappna av oc bara vara.  Den är förlorad här...

Vad anser som ens hem? Där man är skriven? Där man har vännerna? Där man har familjen? Där man är uppväxt?
Eftersom jag sedan gymnasie tiden har bott typ själv.. Sen har jag bott i en väska hos folk så har jag tappat min känsla av hem.
Visst jag hittade den med x här i falun när vi flyttade ihop.. Men den försvann ju med att förhållandet tog slut.

Så här säger lexikonet om hem..
hem hemmet hem hemmen subst.
ställe där man bor, permanentbostad (bildligt "familjegemenskap")

Jag håller dock inte med.
Min förklaring för hem är där man känner trygghet. Där man känner säkerhet. Där man inte behöver vara rädd. Där ens plats är.
Ett ställe där ingen kan bestämma över en. Eller säga åt en att man inte får vara där.

Så när kunder jag prata med som vet att jag är uppifrån sundsvalls trakterna frågar om jag ska åka hemöver på storhelger o så.
Då slår det hela tiden mig att jag har inget hem just nu...



Vet inte vad jag ska göra i mitt liv just nu.. Vart jag vill bo .. vad jag vill göra.
Man har väll lite fundereringar.. Just nu känns det som om jag bara väntar på en liten knuff i rätt riktning..
Många skulle säkert älska min situation.. Fullt utbildad innom ett jobb jag trivs med och inge problem att hitta jobb om jag väljer o flytta....
Men jag vill ha någon säkerhet jag vill veta vad som kommer hända.. jag hatar att inte veta.. Jag kan inte bara leva för stunden.
Hatar och höra utrycket det löser sig.. Visst det kanske det gör men kanske inte också..
Ett litet exempel som skilljer mig från många av mina vänner... Om vi ska iväg på nån fest eller nått sånt.. Så frågar man hur tar vi oss hem då?... Det löser sig får man till svar... Då åker inte jag... Jag vill veta jag.

När jag väl vet saker som kommer hända blir jag också rätt nervös inför saker.  och går o grubblar på om det löser sig som det är bestämt eller så. kollar gärna flera gånger om jag har plats i den bilen hem för att verkligen vara säker.
Eller som någon gång när jag har lånat en soffa hos svesse o ante.. att jag verkligen kolla med båda två innan.

Mycket funderingar..
Mycket tankar..
Kanske är helt obegripliga..
Kanske inte ens går att läsa eller förstå..
Men så ser min hjärna ut och dess funderingar.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0